Debatt

Modellen lämpar sig oavsett boendemiljö eller ort alldeles särskilt för kulturella och språkliga minoriteter.

Sedan systemet med personlig assistans infördes som alternativ till serviceboende har livskvaliteten för personer med funktionsvariationer förbättrats dramatiskt. Detta gäller alldeles särskilt dem som har kunnat fungera som arbetsgivare för sina egna assistenter. I den nya funktionshinderlagen har systemet breddats så att det även kommer att omfatta personer som inte kan definiera sina behov själv. För att kunna hantera alla nya typer av stöd och träning som reformen förutsätter tar man i bruk en helt ny repertoar av verktyg som till exempel personlig budgetering och servicesedlar. Gemensamt för alla åtgärder från samhällets sida är att de riktar sig till individen.

En lösning som fokuserar på en gemenskap utan att för den skull ge avkall på självbestämmandet är andelslagsmodellen. Enligt andelslagsmodellen kan en grupp likasinnade personer med subjektiv rätt till personlig assistans grunda ett kooperativ. Detta med en enda uppgift; nämligen att garantera andelslagsägarna själva en fungerande personlig assistans. Utifrån behov och kompetens kan andelslaget då välja mellan att fungera som arbetsgivare och ta ansvar för sina assistenter själva eller att som arbetsledare köpa assistansen från offentliga affärsverk, privata producenter eller andra andelslag. Självfallet kan landskapet tillsammans med ägarna, om alla parter anser det vara förnuftigt, också knyta andra tjänster till andelslaget. Sådana kunde vara allt från ledsagnings- och tolktjänster till olika stödtjänster i hemmet. Modellen lämpar sig oavsett boendemiljö eller ort alldeles särskilt för kulturella och språkliga minoriteter som till exempel invandrare, finlandssvenskar och samer.

I maj ämnar handikappförbundet ansöka om ett projekt av Veikkaus där den bärande tanken är att tillhandahålla service och tjänster för ett (eller flera) uppstartsmodellandelslag. Detta i syfte att tillsammans med myndigheter, organisationer och ägare tillsammans försöka komma underfund med hur man utvärderar ett behov av personlig assistans, vilka typer av service och stöd som man kan ansluta till ett andelslag för personlig assistans och vad det skulle kosta att arrangera assistansen på ett annat sätt. PAL-projektet (Project Assisted Living) är tvåspråkigt och välkomnar alla parter som vill vara med i styrgruppen eller annars bara önskar ta del av utvärderingen.

Anna Caldén ordförande Ulf Gustafsson verksamhetsledare Finlands svenska handikappförbund

 

 

Motstridiga förväntningar på den stundande social-, hälso- och landskapsreformen

För att garantera en mångfaldig marknad för små grupper av funktionshindrade med svenska som modersmål är alla parter överens om att det behövs ett landskapsöverskridande samarbete. Åsikterna börjar gå isär när det gäller frågan om hur man skall skilja mellan sakkunskap och produktion. Detta alltså i samband med en samordnad upphandling av service och tjänster över landskapsgränsen. Beroende på hur man ser på saken kan man här välja emellan att utgå ifrån ett individuellt eller kollektivt perspektiv. Ett individuellt rättighetsperspektiv förutsätter att den landskapsöverskridande samordningen av service och tjänster koordineras till fungerande servicekedjor i samarbete med ett fristående sakkunnigt rådgivande organ.  Ett kollektivt omsorgsperspektiv förutsätter åter att sakkunskap, rådgivning och produktion samordnas till fungerande servicekedjor av ett eller flera samverkande bolag.

Om man utgår ifrån begränsad rörelseförmåga eller nedsatta sinnesförnimmelser så finns det ingen särskild orsak att förutsätta att dessa begränsningar skulle utgöra något hinder för en funktionshindrad att tillvarata sina rättigheter på en mångfaldig marknad. Detta särskilt som den nya funktionshinderlagen också erbjuder stöd i beslutsfattandet och träning i hemmet. För personer med kognitiva och psykosociala störningar är situationen den motsatta. Om man inte kan gestalta sin omgivning eller har andra mentala problem så är det bäst om man kan få all den service och alla de tjänster som man behöver på det egna modersmålet från en och samma lucka.

Eftersom ett bolag är en sluten enhet är den senare modellen särskilt attraktiv med tanke på att bevara svenskheten. Detta även med tanke på möjligheten att bevara gamla fungerande vårdstrukturer. Därför har Folktinget valt att basera sin argumentation på bolagsmodellen. Lika självklart är det att de som stöder valfrihet på en mångfaldig marknad där helsvenska servicekedjor inte alltid kan garanteras har argumenterat starkt utgående ifrån sina mänskliga rättigheter. Detta särskilt med hänvisning till grundlagen och FN-konventionen kring funktionshinder. Vilken syn som förverkligas är en politisk fråga. Inom SOSTE Finlands social och hälsa rf som är en riksomfattande paraplyorganisation som samlar åsikter från 300 social- och hälsovårdsorganisationer har vi tillsammans med svenska påverkningsgruppen utarbetat en modell som syftar till att garantera svenska, samiska och teckenspråkiga funktionshindrade samma individuella rättigheter som den finskspråkiga majoritetsbefolkningen.    

Anna Caldén
ordförande

Ulf Gustafsson
verksamhetsledare

Finlands Svenska Handikappförbund